Interjuven finns översatt från engelska till svenska längre ner på sidan!
HOPPER: These Twilight books have some dark material.
STEWART: But the movies aren’t that dark, as much as we’d all have loved to have made those films. But as pretty as it is to watch and as nice as it is to have watched these two characters find solace in each other, everything around them is absolute chaos. I mean, you have to question their motivations—to watch two people so unhealthily devoted to each other . . . I stand behind everything that they do. I have to justify it in my mind, or else I couldn’t play the character. But they are definitely not the most pragmatic characters. The weirdest themes run through this story—like dominance and masochism. I mean, you always have to realize that the story needs to make sense to the 11-year-olds who read the book and aren’t necessarily going to be viewing a scene as foreplay. But then there is the other segment of the audience—a large percentage—who does see the scene as foreplay. And it’s pretty deep, heady foreplay. [laughs] So it’s fun to play it both ways. I mean, I don’t know what it feels like to make out with my vampire boyfriend because it isn’t something that anybody has ever felt. But it’s funny to think that a lot of the audience is 10 years old and will maybe one day grow up to realize there are a lot of involved thoughts in Twilight that they didn’t see before.
HOPPER: Well, you’re getting a lot of attention.
STEWART: Yeah, it’s weird. There’s an idea about who I am that’s eternally projected onto me, and then I almost feel like I have to fulfill that role. Even when things come out of my mouth, I want to be sure I’m saying exactly what I mean. All I’m thinking of is the fact that everything that I say is going to be criticized—not criticized, just evaluated and analyzed. And it’s always something that
matters so much to me that doesn’t come out right. But in terms of how my life has changed, I never really went out a whole lot before. I’m sort of an in-my-head kind of person. I wish I could take more walks...
HOPPER: You can’t take walks?
STEWART: I’d like to take more walks after work, instead of having to come back to my hotel room and not leave. So it can be boring. I’ve been working as an actress since I was very young, and I know a lot of people who are actors who don’t have to deal with having a persona . . . You know, if you look up the word persona, it isn’t even real. The whole meaning of the word is that it’s made up, and it’s like I didn’t even get to make up my own. It can be annoying. But I have a really strong feeling that this is going to go away, that this is the most intense it’s going to get—and could get—and that it’s fleeting. So in a few years, I will hopefully become more like the people I want to become like.
HOPPER: Does it bother you to see yourself in the tabloids?
STEWART: There’s nothing you can do about it, to be honest. I don’t leave my hotel room—literally, I don’t. I don’t talk to anybody about my personal life, and maybe that perpetuates it, too. But it’s really important to own what you want to own and keep it to yourself. That said, the only way for me not to have somebody know where I went the night before is if I didn’t go out at all. So that’s what I’m trading. It depends what mood I’m in. Some nights, I think, “You know what? I don’t care. I’m just going to do what I want to do.” Then the next day I think, “Ugh. Now everyone thinks I’m going out to get the attention.” But it’s like, no, I actually, for a second, thought that maybe I could be like a normal person.
Översättning via Ordlista.se:
HOPPER: Dessa Twilight böcker har något mörkt material.
Stewart: Men filmerna är inte så mörka, så mycket som vi skulle alla ha älskat att ha gjort dessa filmer. Men så vackert som det är att titta på och så trevligt som det är att ha tittat på dessa två tecken finna tröst i varandra, allt omkring dem är absolut kaos. Jag menar, du måste ifrågasätta deras motiv till klockan två personer så unhealthily ägnas åt varandra...Jag står bakom allt som de gör. Jag måste motivera detta för mig, annars kunde jag inte spela karaktären. Men de är definitivt inte det mest pragmatiska karaktärerna. Det konstigaste teman som löper genom den här berättelsen, som dominans och masochism. Jag menar, du alltid måste inse att historien måste vara meningsfullt till 11-åringar som läser boken och inte nödvändigtvis kommer att visa en scen som förspel. Men sedan finns det andra delen av publiken, en stor andel, som ser scenen som förspel. Och det är ganska djup, berusande förspel. [skratt] Så det är kul att spela både och. Jag menar, jag vet inte hur det känns att göra med min vampyr pojkvän eftersom det inte är något som någon någonsin har känt. Men det är lustigt att tro att en stor del av publiken är 10 år gammal och kommer kanske en dag växa upp att inse att det finns många engagerade tankar i Twilight att de inte såg tidigare.
HOPPER: Jo, du får mycket uppmärksamhet
Stewart: Ja, det är konstigt. Det finns en idé om vem jag är att evigt projiceras på mig, och sedan Jag känner mig nästan som jag måste uppfylla den rollen. Även när saker kommer ur min mun, vill jag vara säker på att jag säger precis vad jag menar. Allt jag tänker på är det faktum att allt som jag säger kommer att bli kritiserad, inte kritik, bara utvärderas och analyseras. Och det är alltid något som betyder så mycket för mig att det inte kommer ut rätt. Men i fråga om hur mitt liv har förändrats, Jag har aldrig riktigt gick ut en hel del innan. Jag är typ av en in-my-head typ av person. Jag önskar att jag kunde ta mer promenader...
HOPPER: Du kan inte ta promenader?
Stewart: Jag skulle vilja ta fler promenader efter jobbet, istället för att komma tillbaka till mitt hotellrum och inte lämna det. Så det kan vara tråkigt. Jag har arbetat som skådespelerska sedan jag var mycket ung, och jag vet att många människor som är aktörer som inte har att göra med att ha en persona...Du vet, om du slår upp ordet persona, är det inte ens verkligt. Hela betydelsen av ordet är att det är bestående, och det gillar jag inte ens få göra min egen. Det kan vara irriterande. Men jag har en väldigt stark känsla av att detta kommer att försvinna, att detta är den mest intensiva det kommer att få och kunde få och att det är flyktiga. Så om några år, jag kommer förhoppningsvis att bli mer lik de människor jag vill bli som.
HOPPER: Stör det dig att se dig själv i kvällspressen?
Stewart: Det finns inget du kan göra åt det, helt ärligt. Jag lämnar inte mitt hotellrum, bokstavligen, jag inte. Pratar inte med någon om mitt privatliv, och kanske som bevarar det också. Men det är verkligen viktigt att själv äga vad du vill äga och hålla det för dig själv. Som sagt, det enda sättet för mig att inte ha någon vet vart jag gick natten innan är om jag inte går ut alls. Så det är vad jag handel. Det beror på vilken sinnesstämning jag är i. Vissa nätter, tror jag, "Vet du vad? Jag bryr mig inte. Jag ska bara göra vad jag vill göra. "Sedan nästa dag tror jag," Ugh. Nu kan alla tror att jag går ut för att få uppmärksamhet. "Men det är liksom, nej, jag faktiskt, för en sekund, tänkte att jag kanske skulle kunna vara som en normal person.
